Jag lever

Tjena och hallå, det var länge sen! Jodå, jag lever, har haft en skön semester och kopplat bort precis allt i mitt vardagliga liv. Japan var fantastiskt, by the way. Rekommenderar precis alla att åka dit! Vänliga människor, bra prisnivå (!), fascinerande kultur, extremt god sushi, vackra besöksmål, och Tokyo. Left my heart in Tokyo… helt överjordisk stad! Bara folklivet är värt ett besök. Det enda jag skulle göra annorlunda är att åka på våren eller hösten istället. Sommaren har ett väldigt fuktigt och varmt klimat, vilket gör att man svettades konstant så fort man gick utanför dörren. Annars: super!

Nu blir det over and out, och jag hoppas att jag ska uppdatera lite oftare i framtiden…

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag lever

  1. Tiia skriver:

    Det låter fantastiskt, både med din lyckade Japan-vistelse och att du ska uppdatera oftare! 😉

  2. Tiia skriver:

    Jag hade en mindre lyckad semester i Finland. Har aldrig förut blivit catcalled med ”fetto!” på allmän plats, i Finland hände det vid två (2!) helt separata tillfällen inom en veckas tid. Det känns mycket sorgligt och mycket otrevligt. Också med tanke på att jag såg en massa andra feta människor där, många fler än i Sverige. Undrar hur de har det i sådan samhällsmiljö?
    Jag har alltid tänkt att jag skulle känna mig som ett UFO som fet kvinnlig turist i asiatiska länder, där befolkningen kanske är mycket mindre på längden och på bredden, men hur kändes det för dig (om du nu tänkte på det öht..)?

    • sarixa skriver:

      Usch vad tråkigt att du hade en tråkig semester. Jag blir också påverkad när nån säger nåt otrevligt, men efter att ha kommit underfund med att det gör det helt enkelt för att vara otrevliga och såra känns det faktiskt bättre. Jag tror nämligen att det inte har med mig att göra. Jag tror dessa människor letar efter attribut på andra människor för att hitta det som sårar mest för att ropa detta. Hade du varit svart hade de ropat ”svartskalle!”, hade du varit kort hade de ropat ”dvärg!”, hade du varit handikappad hade de ropat ”miffo!”. Jag tycker att man ska försöka låta bli att ta åt sig av ord som fet och tjock och ta tillbaks de orden – de är helt enkelt en beskrivning av hur vi ser ut, inget annat. Om ett barn säger ”du är tjock” och föräldrarna hyschar dem så säg ”ja, det är jag, människor ser olika ut”. Som fat acceptance rörelsen i USA.
      Visst kände jag mig som ett UFO i Japan, kan inte påstå annat, men det kändes faktiskt mer som att det var min vita uppenbarelse som fascinerande dem. Vi var nämligen ganska unika, det var inte särskilt mycket turister. Vi var tex de enda västerlänningarna i tunnelbanan allt som oftast. Hörde dessutom någon säga ”amerikani” när de såg oss, vilket roade mig en aning… I Indien däremot, där vi var för några år sedan, var det påträngande jobbigt ibland. Särskilt när folk pekade och skrattade. Men även här tror jag att många tittade för att vi var vita, särskilt på landsbygden. Man får försöka acceptera att de inte ofta ser vita, feta människor och inte bry sig. Men det är svårt… fast inte tillräckligt jobbigt för att hindra mig att resa! BTW, så var det inte så jobbigt att flyga, satt bekvämt i förhållande till hur vi har suttit på charterplan. Vi såg också till att vi inte fick platser med fasta armstöd, som tex vid nödutgångarna. Så – alla tjockisar, res mer! 🙂

  3. Tiia skriver:

    Tack så mycket för ditt svar!
    Det känns så väldigt bra att läsa någon som kan ha liknande erfarenheter av att leva i världen med en större kropp än genomsnittet, hur denne uppfattar och upplever tillvaron. Jag har inte så många omkring mig som är villiga att prata på det sättet, den feta kroppen är för de tjockisar jag känner något som ska bantas bort och som är ”fel”.
    Att leva i och med en fet kropp är för mina vänner och bekanta inte något som man vill dela erfarenheter kring, utan mest baktala. Det är så jag upplever det i alla fall..
    Att prata skit om sin egen kropp är för mig som att förråda mig själv. Det kan låta hårt, men erfarenheten har lärt mig att ont prat och elaka kommentarer inte föder något konstruktivt och gott i livet. Men det är svårt att leva bra och glatt, och jag är inte optimistiskt lagd av naturen. Haha 😉
    Att jag inte vill nedvärdera min kropp tror jag gör att jag både har lättare och svårare att ta emot konstiga och elaka kommentarer. Till en vuxen kvinna som skrek ”fetarsle” efter mig upprepade gånger, svarade jag att ”mitt feta arsle är helt underbart!” – och log (jag tycker verkligen att stora rumpor är helt fenomenala).
    Men erfarenheterna av semestern har gjort att jag funderat en del på strategier, att försöka ignorera de mest galna (en vuxen som skriker efter en är ju i mitt tycke socialt missanpassad och bryr sig förmodligen inte om vad man svarar), men också på vad man ska svara till barn om de säger något. Min senaste version till svarskommentar är ”Och du är kort”, sagt med ett snällt leende.. Men bäst är så klart att undvika konfrontation överhuvudtaget.
    Jag skulle gärna resa mer men det känns som jag prioriterar andra saker (utgifter..) för tillfället. Men tips och tricks är precis vad jag vill ha, som det du nämnde om armstöden på flyget! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s