Ärliga härliga barn?

Nånting som de flesta av oss med extrahull har varit med om är att få kommentarer om vår övervikt. Om det är från vuxna kan man rätteligen bli förbannad och ge svar på tal. Men vad gör man när kommentarerna kommer från barn? När Elsa 5 år, söt som en sockergris, säger: ”Har du en bäbis i magen, den är så tjock”?

Efter att ha läst ett relaterat inlägg hos Nostalchic på samma kväll som en kompis tog upp detta problem började jag fundera.

Jag tycker detta är ett dilemma. Blir man arg på barnen och säger åt dem ”att så säger man inte, det är jätte-elakt, folk blir ledsna” då har man ju plötsligt lärt barnen att det är fel att vara tjock, det är nåt man ska skämmas för. Så det bästa är väl att helt enkelt säga att det är sant, jag är tjock, vissa människor är tjocka, andra är smala, vi är olika, inget konstigt med det. Men å andra sidan har man ju då lärt dem att de kan säga det till andra människor, som kanske blir jätteledsna och ryter tillbaka.

Samma sak gäller ju människor med andra funktionshinder, som sitter i rullstol, har ett stort födelsemärke i ansiktet, osv. Man ser ofta föräldrar som rycker i sina barn och skäller på dem när de kommenterar att någon ser konstig ut på nåt sätt. Men är det så bra? Skulle man kanske säga till sitt barn att ”Ja, han ser annorlunda ut, alla människor är unika” istället?

Är det någon allvetande som har ett förslag på hur man hanterar detta?

Olika stora, lika söta.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s