Varför är det så svårt att acceptera Fat Pride?

Läser en artikel på DN om Fat Pride-rörelsens framfart i världen och blir så förbannad på alla kommentatorer. Vad är det som är så svårt att förstå med att vi tjocka också vill känna oss stolta över oss själva trots vår vikt? Rubriken lyder ”Fet och stolt” vilket de flesta väljer att tolka som ”Stolt över att vara fet”, vilket det verkligen inte handlar om. Det handlar om att vi överviktiga också ska få känna oss stolta över oss själva – TROTS vår övervikt. Att vi ska få känna oss fina i de kläder vi väljer och att ha kläder att välja på – att modebranschen även ska tillverka kläder till oss och se oss som en marknad (vilket de ju tyvärr inte gör här i Sverige).

Venus von Willendorf 01.jpg

Venus av Willendorf.

Många väljer också att tolka det som att vi som är tjocka i media uppmuntrar andra till att vara tjocka och glamouriserar fettet – men snälla… jag skulle ge så himla mycket för att slippa det helvete jag har gått igenom för att jag varit tjock i hela mitt liv. Slippa bli retad i skolan, våga haft ärmlösa tröjor när jag var 18, slippa min ätstörning, slippa vara rädd för kommentarer när jag äter, slippa bli diskriminerad i arbetslivet, slippa vara nervös varje gång jag flyger för att jag inte ska få plats i flygplansstolen, slippa vara rädd när jag sätter mig på en främmande stol för att den ska gå sönder, slippa jaga kläder utomlands för att det inte finns snygga kläder i Sverige, slippa tänka på risken att bli sjuk pga min övervikt. Det finns så otroligt många anledningar att gå ned i vikt, ändå klarar jag inte av det. Det är fruktansvärt stigmatiserande och svårt för självkänslan att inte lyckas minska på sin egen kropp, kan man då inte bara få njuta av de få tillfällen då mode- och skönhetsindustrin väljer att visa upp tjocka människor på ett vackert sätt, utan att en massa människor ska hacka ned på det?

Tänk om jag skulle anmärka på Gay Pride-rörelsen att ”de har väl inget att vara stolt över, att vara bögar?”, då tror jag många fler skulle reagera. Jag tror många är rädda för att bli ifråntagna deras sista punching bag – det är ju inte politiskt korrekt att hacka på invandrare, bögar, svarta, eller handikappade, men tjockisar är ju fortfarande ett lovligt byte.

Tycker ni att jag är bitter? Har jag fel? Eller har jag en poäng?

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Varför är det så svårt att acceptera Fat Pride?

  1. Gertkvist skriver:

    Vad som är svårt? Tja, faktumet att övervikt bevisligen leder till en drös medicinska problem, från diabetes typ 2 till ortopediska problem. Att 95% av mänskligheten föredrar en person med BMI på 17 än 37 som granne på flyget.

    Visst, jag tycker att överviktiga ska få leva sina liv lika fritt som satanister eller själstympare. Men förneka inte att det för med sig massor av problem, och att vetenskapen är extremt tydlig i detta avseende.

    • sarixa skriver:

      Ja, och det har väl ingen förnekat? Det finns inte en enda rad i artikeln på DN som säger att det är bra för hälsan att vara tjock? Och om du läst hela mitt svar så inser du att jag också har en hel del medicinska problem. Men varför ska detta innebära att jag INTE får vara stolt över mig själv som jag är? För det är ju det Fat pride handlar om – att tjocka också har ett egenvärde, att vi inte ska behöva skämmas över hur vi ser ut, och att ingen ska diskriminera oss. Och med diskriminering menar jag att vi tex blir dömda på förhand i en arbetsintervju (been there done that), inte att folk inte vill ha oss som granne på flyget. Det fattar väl jag också att ingen vill sitta trångt på flyget – inte vi heller!
      Sen tycker jag att det är väldigt snällt av dig att jämföra överviktiga med satanister och självstympare. Nice. Uppenbarligen har hela mitt resonemang gått över huvudet på dig – men det är OK. Det finns andra som förstår min logik!

  2. Tia skriver:

    Det känns inte som någon bra idé att ens läsa kommentarerna på DN, jag vet redan vad det kommer att stå. Men – som tur är finns det ändå några bra och vettiga människor som inser att det inte går att döma människor efter utseende/andel fett på kroppen.

    Jag röstade på dina staplar, men kanske är ändå frågan felställd. Vi är feta, och vi är här mitt bland människor som ser ut lite hur som helst – och jag ser inte att det finns ett enda alternativ för mig: jag måste försöka vara stolt över mig själv som jag är. Det är inte lätt, jag har långt fler brister än min andel fett på kroppen, men jag säger ändå: det finns inga alternativ till att känna stolthet! 🙂

  3. Tia skriver:

    Jag tror inte den som lämnat kommentaren nedan kan sätta sig in i hur andra människor känner sig.. Det är svårt, men alla borde ändå försöka visa lite empati (helst varje dag!).

    Borde de inte göra flygstolarna större för alla istället? Om det nu är så hemskt svårt att få plats i de nuvarande standardstolarna så är ju inte andra _människor_ problemet utan själva utformningen av stolarna?

    Flygbolagen skulle säkert tjäna på att ha mer nöjda kunder istället för väldigt kränkta och ledsna sådana.

    • sarixa skriver:

      Nej, jag tror att det förekommer en stor brist på empati i samhället idag tyvärr. Det är klart att jag behöver ingen som tycker synd om mig för att jag är tjock, men det skulle vara trevligt om folk slutade hacka på mig för att jag anser att jag är lika mycket värd som en smal människa. Det tror jag många håller med om.

  4. Emelie skriver:

    Är du nöjd någon gång i det svenska samhället så får du skit för det ändå typ. För då ”är man något”.
    Det jag irriterar mig på är att alla säger att de som är större är dumma och bara äter. Det behöver inte alls vara så.

    • sarixa skriver:

      Nej, precis. Jag tror det är väldigt svårt för någon som inte varit tjock att sätta sig in i hur det är. Sen är det inte alla som försöker heller, se övriga kommentarer.

  5. thenostalchic skriver:

    Det är precis det jag försöker få fram, det handlar inte om att vi vill uppmuntra världen att bli en fetare plats, utan att vi vill leva i världen på lika villkor som alla andra och ha rätten att faktiskt tycka om oss själva precis som andra gör. Att människor slutar klumpa ihop oss till en enda massa som tillskrivs olika negativa egenskaper som lata och mindre begåvade.

  6. Göran skriver:

    Fetma kostar samhället ofantliga summer varje år, svårare än så är det inte.

    • sarixa skriver:

      Var har du referensen till det? Kom gärna med fakta, inte med lösryckta påståenden från Aftonbladet.
      Risker och kostnader för övervikt är ganska kraftigt (haha) överskattade. Tex enligt en rapport från institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi kostade fetma samhället 3 miljarder kronor under 2003. Det kan jämföras med kostnaderna för reumatiska sjukdomar som uppgick till 27 miljarder kronor 1997. Eller rökning som kostade 26 miljarder kronor 2005. Alkoholkostnaderna har beräknats till ca 100 miljarder per år. Kostnaderna för idrottskador 1994 i USA uppgick till 24 miljarder dollar. Omräknat till Sverige skulle detta motsvara åtminstone 9 miljarder kronor (mycket rudimentär beräkning som bland annat förutsätter att amerikaner och svenskar idrottar lika mycket och att vården kostar lika mycket, men jag hittar ingen svensk beräkning).
      Så – nej, jag förstår inte riktigt varför vi tjocka inte får vara stolta över oss själva? Eftersom många andra samhällsgrupper kostar staten mer, och de behöver ju inte skämmas. Ditt argument håller inte, kom med nåt bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s